lördag 22 september 2007

Värvning?

När jag pratade med mamma för några dagar sedan och hon berättade om sin extra jobbiga mage och ett förmodat ryggskott ovanpå, kunde jag inte hålla mig. Jag började prata om Annika Dahlqvist, om lugnare magar, om behandlade diabetiker, om viktnedgång, om...ja...allt det där som är det nya intresset. Jag kunde inte vara säker på att hon var mottaglig, men jag chansade.

Dagen efter fick jag ett mail. Hon hade beställt Dahlqvist-boken på Adlibris...

Tre dagar senare fick jag reda på att det hade varit ägg- och bacon-frukost redan dagen efter vårt första samtal.

Hon fick mitt exemplar av boken (så kan hon använda det beställda exemplaret till någon annan som behöver bli upplyst) och började läsa direkt. Hon går igenom exakt samma funderingar och omprogrammering av hjärnan som jag själv gjorde i början, men jag tror att hon är fast. Det kröp fram att magen blivit bättre redan nu...

Hoppas att det kan hjälpa henne!

Innan jag åkte hem idag, blev jag bjuden på skinkschnitzel i grädde, blomkål, ostar, smör och svamp. Gott...!

onsdag 19 september 2007

Jobblunch

Det är tydligen bara att konstatera att vardagen är fylld av utmaningar. Nästan inget att skriva om längre.

Tisdagens möte med leverantörerna t ex. Vi bjöd på lunch. Centralt beställd i plastbyttor. Kolhydratfritt? Nääää... Det var nåt slags skaldjursris-gegga på en salladsbädd och till det vitt bröd, Lätta och två chokladpraliner... I det läget kan man bara välja det minst dåliga. Jag åt det mesta av ris-geggan, eftersom den var gjord på nåt slags crème fraiche och därmed mättsam. Jag åt de gröna grönsakerna. Jag lämnade bröd, Lätta och choklad till de andra. Det gick OK.

Lunchen idag var inte heller helt perfekt. Eftersom jag bara ägnat energi åt en försvunnen katt de senaste dagarna, hade jag inte lagat någon mat. Hittade en ask med den där lasagne-moussakan som vi gjorde för ett tag sedan. Den var ju bra, men det var för mycket morötter och rotselleri i den. Men det fick gå. I kväll stekte jag fläskkarréer och lät dem puttra i en sås på grädde, crème fraiche och Cantadou (tror jag att det var) och en massa basilika. Åt en av dem tillsammans med lite broccoli, och det var gott.

Det känns som att jag står stilla i viktnedgången nu - men det kan kanske vara helt förväntat, efter en helg med öl, dessertvin och sushi... Hoppas att det börjar hända något snart igen.

En sak är ju bra även om jag inte går ner. Jag går inte upp heller.

måndag 17 september 2007

Sa jag utmaning?

Höhöhö. Skrev jag nåt om utmaning i förra inlägget? Well. Den där grekiska salladen var ingenting jämfört med detta. Här har jag befunnit mig de senaste tre dagarna. Underbart ställe. Rogivande, avskalat, nedtonat och skönt. Och ofantligt god mat. Det blev en och annan fuskmåltid och rätt många avsteg från LC-tanken. Men nu när jag sitter här känns det inte som att det var så farligt ändå. Jag gjorde så gott jag kunde, utan att offra för mycket. Jag lyckades njuta av maten ändå.

Den enkla principen var egentligen att jag försökte hoppa över ris, nudlar och frukt, och tog lite mindre av skumma såser. Principfastheten gick rätt bra, förutom att jag faktiskt drack alkohol utan urskiljning. Vi fick fantastiska drinklistor till rätterna och man var liksom dum om man inte provade. Sake till det, japanskt öl till det, dessertvin till det, osv.

Jag åt också efterätt två gånger, den ena med fruktskivor och den andra var en pannacotta... Men ändå. Jag åt INGA kakor eller snittar i fikapauserna. Jag åt inget ris förutom sushin som jag åt till förrätt en gång. Jag åt inget från den fantastiska fruktbuffén...

Det var svårt att hitta fett, men å andra sidan åt jag bara äggröra och bacon till frukost. Det gjorde att jag höll mig pigg och osugen hela dagarna. Förutom första dagen. Då hade jag ätit ägg till frukost, åkt tåg halva dagen, och fick lite tonfisk (god, men lite...) till lunch. Middagen skulle komma först kl 20, och jag väntade på en svimning eller yrselanfall hela eftermiddagen. Men det kom inget. Bara en väldigt hungrande mage.

Och sen är det ju inte så att japansk mat är samma som sushi. Vi fick ju KÖTT. Goda köttbitar med gröna grönsaker, grönt te och misosoppa. Dessutom musslor, fisk och tigerräkor.

Det var nog inte så många som märkte att jag åt "konstigt", förutom de som kände till det. Och jag rekommenderar verkligen ett besök.

fredag 14 september 2007

Utmaning

Igår befann jag mig i huvudstaden och skulle hitta en relativt snabb lunch på stan. Ha! Jättelätt. Jag hade INTE lust att ställa mig och krångla i Burger King-kön i lunch-rusningstid och be om en dubbel ostburgare i sallad istället för bröd och en massa dip. Knallade in på Pressbyrån, och vad har man att välja på där? Jo kolhydrater! Allt är kolhydrater. Gärna i ren raffinerad sockerform.

Det blev så att jag köpte en grekisk sallad, ett paket lösa Billinge-ostskivor och ett portionspaket med Bregott. Undrar vad han tjommen i kassan tänkte när jag inte hade något bröd...

Nå. Jag hällde på all dressing som fanns, smusslade ner Bregottet och blandade runt. Och mot slutet öppnade jag (så diskret det nu går att öppna ett paket med ostskivor) Billinge, rev isär skivorna i mindre bitar och släppte ner dessa också i salladen.

Det nya livet innebär ett liv fullt av spontana nödlösningar alltså. Lärde jag mig...

måndag 10 september 2007

Mina riktmärken

Funderar på om det kanske eventuellt finns någon därute som "smygläser" det jag skriver här och undrar hur länge jag kommer att orka hålla på med de här idiotierna och när jag kommer att ta mitt förnuft till fånga igen. Alltså måste jag ta fram de argumenten jag håller högst. De som för mig är bevis för att detta är rätt väg att gå. Inte bara för viktminskning, utan minst lika mycket för hälsan i övrigt. Detta är det jag tror på mest, av alla de paroller som förs fram till LCHFs favör:

  • Kolhydrater = sockerkedjor. Socker ökar insulinet. Insulinet dämpar fettförbränning. Förutom allt annat som ställer till det i kroppen när insulinpåslagen går upp och ner till max och min, flera ggr över dygnet. Diabetiker får ett jämnare blodsocker av att minska på kolhydraterna och vissa kan kasta diabetesmedicinen.
  • Vår kropp består av och behöver fett. Riktigt och naturligt fett. Margarin är skit. En gubbstrutt som fuskade med forskningsresultaten på 50-talet inbillade hela världen att fett är farligt, men att margarin är bra. Margarin är kemiskt framställda otäckheter som inte är bra för någon. Margarin är en produkt skapad i laboratorium. Margarin FÄRGAS gult för att likna smör. Margarin ger producenterna stora inkomster - på rent lurendrejeri. Margarin har ofta tillsatser av omega 6 och 3 - för vi måste ju ha de essentiella fettsyrorna... Det är bara det att när halten av omega 6 är mer än halten av omega 3, blir vi sjukare! De omega 3-tillsatser som finns i vegetabiliskt fett kan dessutom inte tas upp av människan på rätt sätt. Vi behöver fiskolja. Alltså får vi i oss en massa omega 6 som är inflammatoriskt. Margarin är skit. Skitfarligt. Becel är ett av de farligaste. Det blir MER hjärt- och kärlsjukdom av det. Men det lilla källarföretaget Unilever vill få oss att tro något annat...

Jag har läst om detta i så många forum och med så många hänvisningar till rapporter och studier, att jag är övertygad. Jag tror inte att vi mår bra av onaturliga laboratorieprodukter.

Jag menar inte (som flera andra) att man måste vräka i sig fett. Vissa funkar det för, andra inte. Skaldeman menar att man måste inta fett för att kroppen ska bränna fett. Så är det säkert, men jag hoppas att det även ska funka med normalmycket fett.

Såg förresten nyss att någon sett att GI Viktkoll börjar rekommendera riktig vispgrädde istället för de lättare varianterna. Tydligen pga nåt gummiliknande ämne...som kanske inte var så bra, nä...

Sprit och tänder

Nu när jag läser om mitt förra inlägg, inser jag att det kan se ut som att jag är mer eller mindre alkoholberoende... Det var inte så jag menade. När jag skriver att jag har blivit mer känslig, menar jag att jag bl a att jag inte har lust att dricka mer än något enstaka glas. Det smakar mig inte som det har gjort tidigare. Och jag känner en lindrig bakfylla av bara ett par glas vin. Det har jag inte gjort förut. Och när jag skriver att jag tycker om alkohol, så menar jag att jag uppskattar ett eller ett par glas gott vin, gott öl, whisky, en drink etc. Jag tycker att det är gott. Men alltså inget hinkande varje dag. Om någon skulle tro det. Så. Det var alkoholist-dementin för idag.

Har jag sagt att mina tänder är mycket trevligare sedan jag slutade med kolhydrater? Tidigare har jag haft en beläggning vid dagens slut och mitt tandkött har varit inflammerat. Nuförtiden är tänderna lena och blanka hela dagen, och tandköttet blöder inte (om jag inte använder våld).

Efter tre veckor med ganska strikt kostomläggning, måste jag erkänna att jag skulle vilja lägga till mer bönor, grönsaker och nötter t ex. För att få lite mer färg och variation. Men jag försöker låta bli. Jag VILL vara lite halvextrem (det kan man nog inte vara...) ett tag. Det är ju inte så svårt egentligen att äta såhär. Ganska lätt faktiskt. Och sen. Sen får jag äta fler saker. Inte nu.

söndag 9 september 2007

Lite mindre

I fredags innan kalaset provade jag en kjol som jag knappt fick runt mig för tre veckor sedan. Med mycket inandning och pös över midjan, så gick det väl, men det var inte vackert. Och så i fredags. Plötsligt var det lätt att knäppa den. Den satt som en smäck! På tre veckor! Kände mig otroligt nöjd. Använde inte kjolen på kalaset, men känslan var trevlig.

De senaste dagarna har huvudvärksperioderna varit färre. Känner dock att jag är oerhört mycket känsligare för alkohol än tidigare, men det är väl iofs ingen stor nackdel. Visst. Jag tycker mycket om nästan allt med alkohol i, men det är ju inte så svårt att låta bli när man har ett mål att nå. Försöker hålla mig till bara rödvin. Tog en liten whisky också, och det gick ganska bra. Men man har ju läst att alkohol stoppar upp ev viktnedgång, så det är ju bara onödigt.

I övrigt är jag fortfarande lika pigg lika länge. Magen är i fin form. Jag känner mig mer harmonisk än tidigare. Det är skönt.

Kalas

Undrar om jag börjar leva det här livet på riktigt nu. Jag var på kalas i fredags, och det gick jättebra. Jag grundade med lite ägg och ost innan jag åkte. Buffén var uppdukad med pastasallader, vindruvor och hembakt bröd bl a. Värdinnan/födelsedagsbarnet visste lite om min "diet", men eftersom jag verkligen inte var den enda gästen, kunde man inte förvänta sig specialkost för min skull. Men det gick att plocka lite ändå.

Det fanns en hel form med kyckling, täckt med nåt slags crème fraiche-sås, ruccola och tomat. Det fanns olika ostar på ett fat. Det fanns vatten. Jag kunde plocka lite utan att det såg konstigt ut. Jag behövde inte äta för att bli mätt, men jag kunde äta lite för att vara social, och för att det var gott!

Tårtan till kaffet tog jag givetvis inte heller, men det kändes bara bra att låta bli. När man inte ens är sugen, och människor runt omkring mumlar fram sin ångest över att de över huvud taget äter den, tar minimala bitar - men lurar sig själv genom att ta flera gånger, pratar om att man måste "unna sig", att det inte är kalas varje dag osv osv, känns det oerhört tillfredsställande att bara sitta med kaffekoppen och vara nöjd så. Förmodligen handlar nöjdheten om att jag tagit kontroll över mitt beteende, men det handlar nog också om att jag helt enkelt är nöjd över att slippa suget. Varför ska jag äta något som jag inte är sugen på, när det är något jag absolut inte behöver?

torsdag 6 september 2007

Ängavallen

Jag må vara lite efter och bakom, men allt som har med riktiga råvaror, näringsämnen, metabolism etc, har ju blivit ett nytt intresse. Ett uppvaknande. Och jag suger åt mig information.

När man, som vi, bor i Göteborgstrakten, har man förmånen att få lyssna och titta på Mix Megapol Radio City. Det är faktiskt en förmån - trots reklamkanalpaketet. Särskilt "morrongänget". Idag hade de Rolf Axel Nordström på besök. En sån man. Han kunde verkligen framföra sitt budskap. Folket i studion - och vi som lyssnade - blev helt tagna av hur han beskrev "hur det egentligen är". Han har nu vunnit någon form av pris för sitt arbete med ekologisk mat, riktigt och naturligt lantbruk. Grödor till djuren som de är avsedda att äta - som i sin tur ger oss tillbaka de näringsämnen vi behöver. Respekt för djuren. Avlivning utan stress. Fantastiskt. Synd att hans gård ligger i Skåneland. Annars hade jag handlat allt som behöver handlas hos honom.

onsdag 5 september 2007

Tuning

Blä. Blev nyss väldigt medveten om nödvändigheten i att justera in fettmängden per portion och dag. Jag har inte lärt mig än hur mycket fett jag kan ösa på och hur stora portioner jag egentligen äter numera.

Gjorde nåt slags köttfärsgegga som jag åt för en stund sedan. Och nu mår jag lite illa, faktiskt... Kan bero på att det både var smör, grädde och mascarpone i. Det hade nog räckt med köttets fett och smöret. Men övning ger färdighet!

tisdag 4 september 2007

Fett rockar fett

Hon verkar ha fattat grejen, professor Birgitta.

måndag 3 september 2007

SSS

Idag kom Skaldemans bok på posten. Den gamla alltså. SSS'arnas bibel. Den ska läsas. Jag började lite - och han säger många vettiga saker. Men jag tror inte att jag kommer att sälla mig till de riktigt rättrogna Skaldeman-fansen. För det första behöver jag inte gå ner 60 kg (som han gjorde) och för det andra inbillar jag mig att jag kan hitta en egen variant. Men han har en massa fakta att strö runt sig, som är tänkvärda. Och han skräder liksom inte orden. De är just "oskrädna" ord - inga visor.

Tänk om...

Fick tips via Kolhydrater i Fokus om denna (faktiskt 4 år gamla) artikel:

Tänk om fett inte är farligt!

lördag 1 september 2007

Allt är inte sött som är socker....

Lite till. Killen som berättar har slutat med läsk och godis (äter det bara på helgen) för att gå ner i vikt. Jaha? Det kanske är kolhydrater? Javisst - alla har numera accepterat att socker är en stor bov. Socker ska vi inte äta. Men varför får inte resten av kolhydraterna samma behandling? De blir socker allihop!

Feta barn

Lyssnar på radion. Barnaministeriet ska börja, och det ska handla om barnfetma. "Barn blir fetare och fetare", "Svårt att få hjälp", "Ibland är operation den enda utvägen".

Varför blir de fetare och fetare??? Vad får de välja mellan? Dagens kostråd (som har sett ungefär likadana ut i 50 år) och operation.

Kostråden ser likadana ut. Fetman breder ut sig. Kan man ana ett samband...?

TÄNK OM KOSTRÅDEN ÄR FEL!!!