Hälsans dag

Det tog liksom slut i den vanliga bloggen och då tog det automatiskt slut här också. Men kostomläggningen har inte tagit slut. Jag håller på - och det blir nog faktiskt lättare och lättare för varje dag som går. Har väl kanske börjat släppa lite på de hårdaste principerna, men i stort äter jag likadant som när jag började för snart tre (!!) månader sedan. Alla frågar om jag har gått ner - och det har jag gjort - men det bästa är ju allt annat. Magen. Mensen. Humöret. Tänderna. Sömnen. Rörligheten. Mättnaden.

Det ena efter det andra gör mig övertygad om att det här är rätt väg att gå. Senaste bok-tillskottet är Sten Sture Skaldemans GI-noll-bok, som innehåller en del recept och en del kaxiga, inspirerande texter. Jättebra att plocka fram om man tvivlar eller har dålig matfantasi.

I mitten av november åkte jag och grannan till stora huvudstaden och lyssnade på våra nya husgudar. Ovan nämnda Skaldeman var där, Annika Dahlqvist var där, Frank Nilsson, Bo Zackrisson, Lars-Erik Litsfeldt, Per Wikholm, Lars Wilsson. Alla, liksom. Plus halva Kolhydrater-ifokus-gänget. Vi gav oss inte till känna, men det var kul att tillhöra de "upplysta". De som bara nickar igenkännande och lite överlägset när någon uttrycker sin rädsla för fett och ställer frågor om man verkligen inte behöver kolhydrater när man tränar etc. Arrangemanget var "Hälsans dag" på Hälsans hus, och det återkommer tydligen varje år. Vi lärde oss kanske inte så många nya saker, men det var väldigt peppande att få höra proffsen lägga fram sina livshistorier och starka argument. Kul!