Varför?

Förresten. Jag blir lite irriterad på vissa i min omgivning. Jag propagerar inte så mycket längre. Folk vet om vad jag äter och ärligt talat kunde de ju skita i det och bara låta mig äta. Men vissa ska kommentera det på ett sätt som får mig att tro att de nästan skulle vilja göra samma sak, men de MÅSTE skylta med att det sättet de har valt själv, minsann är väldigt bra.

Då blir jag lite trött. För då börjar jag undra om de verkligen har valt själva? De äter som alla andra. Kämpar mot övervikt som alla andra. Blir sjuka och trötta som alla andra. Men jädrar så bra de äter, för kom inte här och kom här, inte.

Har de verkligen valt själva då? Varför väljer man en gulfärgad kemiskt framställd sörja som fraktats i tankbilar, framför smör t ex? Jag bara undrar. Varför gör man det valet? Vad är det i det som är bättre för en själv och barnen? Tell me...

Normalt umgänge trots onormal mat

Nu har jag klarat av en resa med jobbet till Madrid och en aktivitet med en leverantör. Inte vid något av tillfällena hade jag angett någon särskild kost-önskan. Men det gick bra ändå. Kanske några eftergifter, men inom rimlighetens gräns.

I Madrid fanns skinka, cole-slaw, korvar, ostar och bacon till frukost. Dåligt med ägg, men i det stora hela helt OK. Luncherna var i buffé-form. Blev mest grönsaker, men lite fisk fanns det ju t ex. Middagarna var sådär, rent smakmässigt, men det lassas inte fram en massa potatis och pasta som utfyllnad där i medelhavski-land. Drack några enstaka öl och knaprade några hårda karameller under konferensen. I övrigt gick det utmärkt att vara ganska strikt. Fetthalten var ju inte fenomenalt hög, men det tror jag inte längre att den behöver vara heller. Det fanns ju feta ostar och korvar, som sagt, och det räckte långt. Jag var mätt och nöjd. Det är väl det som räknas?

På leverantörsjippot serverades hamburgare till lunch. Det var bara att plocka allt utom brödet. Lite geggigt utan bestick, men det gick finfint. Och flera följde mitt exempel när de såg min tallrik, mumlande "sån där GI"... :)

Det var detta jag ville uppnå. Att kunna vara med överallt utan att krångla och behöva motivera allt hela tiden. Jag äter det jag känner för, och det håller. Skönt.