PF

Passar på att blogga lite här och där, nu när skrivlusten kom tillbaka.

Den här bloggen är ju typ attans ouppdaterad - men det beror mest på att det inte hände så mycket nytt sen. Jag fortsatte. Och fortsatte. Och fortsatte. Och håller på än. Jag kör lågkolhydrat och för mig har det blivit normalt och mitt sätt att äta. Kroppen och hjärnan reagerar automatiskt med att ta avstånd från ffa mjöl och sädesslag ö h t. Jag behöver inte tänka eller sortera. Det är lika självklart som det en gång var att leta lättprodukter. Och priset jag betalar är ett jämnare humör, stabil vikt och bra blodvärden.

Det är så roligt att läsa mina första inlägg här. Jag var ganska tidig. Absolut inte först, men ganska tidig. Och det jag skriver i de första inläggen, är nästan exakt samma ord som nya LCHF'are skriver idag. Samma tankar. Samma sociala träning. Samma mat.

Efter den där banbrytande Dahlqvist-boken och min övergång till en annan livskost, blev jag i farten mycket mer medveten om kostens innehåll. Jag delar den erfarenheten med många som har vågat bryta ätmönstret. Plötsligt blev ingredienser viktigt. Bra råvaror. Ekologiska produkter. Hela synen på mat ändrades. Och rädslan för att frångå "reglerna" försvann. Eller åtminstone minskades betydligt. Det kanske inte är så farligt att inte lyda Livsmedelsverket. Om de har lurat oss med nyckelhål och mellanmål - vad säger att det inte finns mer att testa?

Så sen en månad eller två (minns inte exakt när jag började) kör jag 16/8-fasta. Jag är inte strikt, inte rigid och inte alltid konsekvent. Men mitt förhållande till mat har blivit SÅ mycket mer avslappnat. Vilket var mitt mål och min förhoppning, förutom att ev tappa några fler kilon.

Jag HAR tappat kilon. Om det beror på fastan eller den avslappnade inställningen vet jag inte, eller om det är en kombination. Men det spelar ju ingen roll. Det funkar.

Det som funkar mest är att inte maniskt äta de måltider som vi "bör" äta, utan äta när jag har lust. Jag insåg att jag har ätit mina ägg till frukost i flera år utan att vara vare sig tillräckligt hungrig eller ens sugen. Så i somras, på semestern, insåg jag att vi körde periodisk fasta utan att tänka på det. Vi vaknade sen, käkade frukost vid 13-tiden och käkade sista målet kanske vid 21. Utan att gå hungriga eller bli gnälliga eller småäta. En avslappnad inställning till ätandet.

OCH. Det som OCKSÅ är praktiskt att ingen märker det. Hade jag kört 5/2-fasta hade folk ifrågasatt, kommenterat och ältat. Nu är det ingen som tänker på det - och de som ser att jag inte äter här, tror säkert att jag har ätit hemma. För så gör ju vanligt folk.

Senast igår, efter lite diskussioner på det gamla vanliga viset, fick jag höra "Men du hoppar väl inte över frukosten??". "Det har man ju hört att det är det viktigaste målet på dagen!!!". Så det vågar inte folk...

Jag svarade att jag gillar att experimentera. De får de ta.

En riktigt bra text om periodisk fasta kommer här. Sammanfattar allt.

Jonas Bergqvist - Periodisk fasta