Fetto

Uuhh. Känns sådär idag. Det KAN iofs ha att göra med att jag har hällt i mig flera koppar kaffe. Får hjärtklappning av det. Och nu är det huvudvärk och lite hunger. Inte så att jag har "syndat" - absolut inte - men är hungrig tidigare än jag brukar. Funderar på om jag ätit för lite fett, eller för lite över huvud taget. Två kokta ägg med majonnäs och en avokado, samt en kopp rött te med grädde till frukost. Och tre smörstekta färska (styvpappa-fiskade) makrillar med extra (stor) smörklick till, till lunch. Får nog se till att sätta i mig nåt mer matigt till middag.

Min mun glappade idag också. Har alltid en tråkig vana att klanka ner på mig själv och idag kallade jag mig "fetto" - trots att jag inte längre känner mig sådan. Jag har inte gått ner så mycket, men det lilla räcker ändå för att jag ska känna mig lättare och bättre. För två veckor sedan VAR jag ett fetto, men kanske inte nu, ändå. Min f d chef hörde mig och blev irriterad för att jag har en konstig självbild och att det är dumt att säga så om sig själv. Det projicerar en bild för omgivningen.

Och det är klart - det vet jag ju. Men samtidigt finns det tendenser att hela tiden småljuga om varandra - "du är VISST smal!" eller "nämen DU kan väl ha medium!" - och dessa är jag så trött på. SÅ konstig självbild har jag faktiskt inte. Jag väger mycket mer än vad folk tror, jag döljer alltid min kropp i icke åtsittande kläder (inte tält, men pösigt), och jag trivs inte med min kropp. Jag känner vad jag känner, och ser vad jag ser i spegeln. Och jag ser mig själv på kort. Det är inte jag som har en konstig självbild - det är de som inte kan låta bli att småljuga för att det ska låta bra.

Men visst sjutton ska jag låta bli att säga så om mig själv. Det är ju helt onödigt. Jag ska överraska dem den här hösten. Allt de trodde att de visste om mig, ska visa sig vara annorlunda.