Första stegen

Nu har jag uteslutit (så långt det går - jag är inte fundamentalist) kolhydrater i tre hela dagar. Kanske inte låter så mycket, men det är i själva verket en dramatisk beteendeförändring jämfört med hur jag har ätit i hela mitt liv, och jag tycker mig redan känna av förbättringar.

Jag hoppas att detta kommer att visa sig vara det sätt på vilket jag lever hela resten av samma liv. Det enda som kan stoppa mig är övertygande och vetenskapliga bevis för att detta är fel. Än har jag inte sett några sådana, men jag försöker hålla sinnena öppna. Jag tänker läsa på och hålla mig uppdaterad med nya forskningsrön så gott det går.

Det är inte helt enkelt att byta spår sådär rakt av. Jag, som resten av svenskarna, är matad med anti-fett-kampanjer och kolesterolvarningar sedan barnsben. Alla, jag menar alla, runt mig är itutade samma information. Det är svårt att byta spår själv - att titta efter högre fetthalt och blunda för alla nyckelhål, light-produkter och margariner - men det känns ännu svårare att berätta om detta för omgivningen. Det vedertagna sättet att äta och leva är det som alla uppfattar som det riktiga sättet. Att komma dragande med ett tvärtom-beteende är ju som att be om domedagspredikningar och varningar. Alla vet ju hur det ska vara egentligen... Och så kommer jag, som hittills (fram till för fyra dagar sedan) bara har blivit fetare och fetare, med grädde, smör, ingen frukt och ingen pasta. Klart att reaktionen blir "kolla, typiskt feta personer att äta sådär fel".

Alltså håller jag tyst och smyger. Nå - visst - jag bloggar. Det är kanske inte så tyst, men SÅ många läsare har jag inte och det är lättare att förekomma kritik och ifrågasättande här, än i fikarummet på kontoret.