Det är MYCKET i media nowadays om LCHF, Annika Dalhqvist, fett och kolhydrater. Det är ju helt fantastiskt egentligen. Jag fick det knät i augusti förra året som nåt slags tecken. Jag kände så direkt att detta skulle passa mig - och det gör det ju fortfarande. Och nu finns det överallt! Jag menar, det finns ju människor i Sverige som har praktiserat olika varianter av LCHF i många år, men nu, när jag precis har kommit in i livsstilen, blivit helt övertygad och tillvand (eller heter det tillvänjd?) - så blir det ett debatt-ämne i var och varannan tidning och debatt-program. Det är häftigt. Det är som att jag slapp jobbet med att övertyga andra. Jag fick gå igenom skepticism-perioden för att tillgodogöra mig all kunskap, men nu när jag är "klar" behöver jag inte mer. Nu gör Aftonbladet, Agenda och Karlavagnen resten. Coolt.
Var ju på kurs onsdag-torsdag. Man hade faktiskt ett alternativ innan. Jag kunde ha meddelat att jag vill ha speciell kost. Men som vanligt ville jag inte vara krånglig, och jag vill kunna leva "som vanligt" utan att bli unik och speciell (åtminstone inte för DEN sakens skull... ;-) ). Vi blev bjudna på lunch båda dagarna, och promenaden gick till ett populärt lunch-hak. Med mjölmat! Jisses. Det var pasta på längden och tvären och var det inte det, var det potatis. Och dressingen till salladen fanns i två varianter. En 3%-ig och en fettfri! Jajamensan! Snacka om utmaning.
Det blev ena konstiga middagar, men jag blev mätt. Blev väl för lite fett, men det märktes inte så mycket. Undvek såklart bullarna till fikat (inte svårt alls, faktiskt) och hittade oxfilé med gorgonzola på kvällen att gottgöra med. Så jag måste säga att det funkar! Folk runtomkring märker det knappt. Och vissa, som har sett mig äta såhär ett tag, rycker bara (numera) på axlarna och frågar "jaså, du lämnade det där - var det potatis i eller?". Utan så mycket som ett fnys. Skönt. Nu är det bara de på kontoret som är jobbiga. De som var så openminded från början. De trodde kanske att jag skulle sluta efter ett tag. Och ffa trodde de att jag skulle gå ner mer fortare.
Min långsamma nedgång duger kanske inte för att övertyga dem. Men det funkar bra för mig!
lördag 26 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar