Idag märkte jag "på golvet" att LCHF börjar uppmärksammas. Eller nå. GI, säger de flesta, men fler och fler fattar vad det handlar om. Men att de skulle anamma det själva - är totalt främmande. "Åh, jag klaaarar mig inte utan bröööd". "Nej, jag äääälskar söta yoghurtar och flingor". "Usch, jag skulle aaaldrig vilja vara utan potaaaatisen". I all evighet låter det. I de fallen håller jag tyst. Funderar lite på att lägga fram nån liten broschyr bara för att vända hälso-tänket, men inte mer än så. En hade varit på hälsokontroll och fått högre kolesterolvärden. Inte över normalvärdena (vad nu de bygger på) men ändå högre. Så hon har slutat med ägg! Buuhuuhuu...tänkte jag. De fattar ju ingenting. Men det spelar ingen roll vad jag säger i det läget. No more preacher. De får försöka fatta själva. Jag mår bra.
Förresten. Jag har inte varit sjuk en enda dag sedan jag började. Folk runt mig har haft influensor och kräksjukor och snornäsor på löpande band, men jag har inte fått det än. Dottern är f n mastodont-förkyld sedan någon vecka. Jag har inte ett symptom. Jag menar. Nåt är det ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar