Dum mot magen

Alltså. Det är inte helt lätt när man inte är hemma och kontrollerar matintaget själv. Det är nog så svårt att hitta rätt mat om man går ut och äter lunch vanliga vardagar, men att komma "hem" till de mina är svårare. Det handlar mycket om att man vill vara snäll och artig. Alla vet om hur jag äter och jag försöker låta bli att predika (även om det är svårt) men ÄNDÅ blir jag en aning ifrågasatt och (ffa) känner mig så ofantligt krångligt. Man har gjort extra god mat när vi kommer på besök, och jag vill inte äta allt. Är uppfostrad att visa tacksamhet, att ta emot det man blir bjuden på etc. Så kompromissar jag och magen blir helt galen. Jäsikens en sån chock den verkar ha fått - trots att jag verkligen försökte. Antagligen fick jag i mig för lite fett, och antagligen var bönorna och ärtsoppan de stora bovarna. Visst - jag drack en del alkohol, men det brukar gå bra. Jag åt en chokladpralin, men inte ens det har orsakat så upprörd magtrakt som detta. Uääh. Nästa gång ska lag vara tydligare. Jag ska inte äta det jag inte vill. Det handlar ju aldrig om att jag inte tycker om det de lagat eller bjuder på. Absolut inte! Jag gillar allt. Men jag måste ju inte äta allt ändå. Jag lovar mig själv det nu.