Mamma ringde idag. Det var uppmuntrande. Hon hade börjat prata om Annika Dahlqvist. Och hon hade tagit med boken till jobbet. Det visade sig att de flesta av hennes kollegor blivit frälsta. Omvända. Upplysta. Även de som var mest skeptiska har vänt om helt och hållet. Så mycket att de inte kan prata om något annat än fett-andelar, protein-innehåll och Litsfeldt och Dahlqvist... Haha! Mamma sa att det var mitt "fel" - men det felet känns som ett bra fel!
Tyvärr går inte mamma ner i vikt som hon borde. Tråkigt. Dock har hon blivit bättre i sin Colon Irritabile-mage och blivit av med suget. DET är bra. Men det hade varit roligt om hon gick ner lite också. Min teori är att hon är fettskrämd fortfarande. Hon äter för lite fett. Och för mycket mjölk. Eller så "tycker LCHF att hon är normalviktig" som det står ibland. Lite larvigt, om du frågar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar