Rätt eller fel

Den där frälsningen som jag blev hög på i början av det här nya livet, har sansat sig lite. Jag läser fortfarande artiklar och blogginlägg, men jag tycker bara att jag får bekräftelser. Jag behöver liksom inte läsa för att veta att jag inte är dum och lever farligt.

Förmodligen för att jag ser det jag vill se - men det måste vara så att det ökar också. Alltså antalet och frekvensen av LC-artiklar. Varenda GI-reportage man läser handlar om att personen i fråga i princip har uteslutit kolhydrater. Åtminstone i början. Och det handlar alltid om att utesluta potatis och vitt bröd. Varje dag ser jag artiklar i Dagens Medicin och andra oflummiga tidskrifter om kopplingar mellan Omega 3 och diabetes, mellan kolhydrater och diabetes, mellan kolhydrater och fetma etc etc.

Jag äter inte hysteriska mängder fett - utan koncentrerar mig på LC-delen av kosten. Men jag är inte rädd för fett och när jag äter det, äter jag riktiga grejer - eller åtminstone så riktiga man kan hitta i en vanlig affär. Det har automatiskt blivit så att jag undviker halvfabrikat (öh - var det JAG som skrev det?). Jag köper hellre rent kött än svenska "korvar" eller köttbullar. Det är godare med en kycklingfilé med grädde och ost på, än nån halvfärdig rätt i paket med en massa tillsatser (var det jag som skrev det OCKSÅ?). Jag lagar hellre mat och lägger portioner i frysen, än proppar i mig nåt för att jag är hysteriskt hungrig och därmed närmar mig monsterstadiet pga humörsvängningar.

Allt det där är helt nytt för mig, men det känns inte konstigt eller jobbigt. Det känns bra.

Helt otroligt...